Även om vi är överens om att inlärningsscenarierna håller på att ändra form och inre struktur på grund av den nya tekniken, är det dock tveksamt om ett helt nytt koncept för lärande håller på att utvecklas. I denna artikel kommer vi därför att göra ett försök att analysera om de nya sociala utmaningarna, som vi utan tvivel står inför, stimulerar efterfrågan på en ny form av lärande och om de befintliga teorierna fortfarande kan tillämpas på dagens verklighet vad gäller lärande. Därför kommer vi att ge en översikt om de sociala förändringar, analysera begreppet e-learning 2.0 och beskriver hur befintliga teoretiska tillvägagångssätt fångar lärandet av idag. Särskild tyngd har lagts vid att analysera de nya scenariernas natur, till exempel en speciell typ av nätverkslärande (ConnectLearning), baserad på konnektivism och konstruktivism och befintliga lärandestrategier.

Vi drar slutsatsen att förändring måste ske i lärandeprocessens scenarier eftersom den nödvändiga teoretiska grunden har funnits på plats och diskuterats under de senaste två decennierna. Nätverkslärande handlar inte om ett nytt paradigm eller en helt ny modell för lärande, den beskriver snarare hur ett konsoliderat koncept (baserade på innovativa idéer och byggstenar av befintliga inlärningsteorier) kan bidra till att tillgodose behovet av ”nya” lärandescenarier som är självorganiserade, riktade till de studerande, situationsorienterade, emotionella, sociala och kommunikativa.