Artikeln börjar med att se på förändringen av utbildningen och fortsätter med att överväga de olika sätten på vilka de så kallade ”nätgenerationerna” använder teknologin för lärandet.

Den betraktar sedan olika pressar för förändringen av de nuvarande utbildningssystemen. Idéen av en Personlig Inlärningsmiljö erkänner att lärandet är innevarande och fortsätter att söka för att erbjuda verktyg för att stödja det lärandet. Det erkänner också att rollen av den individuella inom organiseringen av ens eget lärande. Dessutom är pressen för en PLE baserad på idéen att lärandet kommer att äga rum inom olika kontexter och situationer och att den inte kommer att tillhandahållas av en unik tillhandahållare av lärandet. I samband med det finns en ökning av erkännandet av vikten av informellt lärande.

Artikeln betraktar också förändringen av teknologin, speciellt den allestädes närvarande datatekniken och utvecklingen av den sociala software.

Artikeln menar att vi kommer att förstå att vi inte bara kan reproducera tidigare former av lärande, klassrummet eller universitetet, införlivade i software. I stället måste vi se emot nya möjligheter av lärande som de nya teknologierna ger oss.

Social software erbjuder möjligheten att minska klyftan mellan producenter och konsumenter. Själva konsumenterna blir producenter, genom att skapa och dela med sig. En följd är potentialen för en ny ekologi för ”öppet” innehåll, böcker, inlärningsmaterial och multimedia, genom att själva lärandena blir producenter av inlärningsmaterial.

Social software har redan lett till det omfattande införandet av portfolio för lärande, att sätta ihop lärandet från olika kontexter och inlärningskällor och att ge ett fortsatt register av livslångt lärande, kapabel till uttalande på olika sätt.

Artikeln betraktar hur Personliga Inlärningsmiljöer kan utvecklas genom sätta ihop olika tjänster.

Sista delen ger praktiska exempel som visar hur PLE kan användas i framtiden.