Artikeln reflekterar i synnerhet över den nuvarande europeiska debatten om e-Learning, livslångt lärande och IKT-driven innovation i EU:s utbildnings- och träningssystem. Om man börjar med att analysera den terminologiska och konceptuella krisen som själva konceptet e-Learning ser ut att genomgå just nu, menar artikeln att paradoxalt nog ser praktiken av att använda IKT för att stödja inlärningsprocesser ut att vara mer diffus och bättre artikulerad än någonsin tidigare. Dessutom, medan e-Learning under år 2000 uppfattades som en enskild megatrend för utbildningssystem och korporativa system, har erfarenheten visat att det inte är sant. I själva verket är syftet, de pedagogiska modellerna – eller hellre inlärningstillgångarna – organisationen och det ekonomiska antagandet av e-Learning otroligt skilda, inte bara enligt inlärningens subsystem (skola, högre utbildning, yrkesutbildning, etc.) utan också enligt synen av världen av de som har hand om främjandet och designen av e-Learning-system.

För att bättre kunna utnyttja dessa olika sätt och åsikterna om e-Learning bortom den klassiska indelningen i sektorer, Föreslår HELIOS konceptet av e-Learning-områden, extra lager för att urskilja och uttrycka “IKT för lärande”-fenomenet, och att bättre kunna förstå den nuvarande dynamiken av e-Learning och den kommande i framtiden.

Sedan undersöks relationen mellan e-Learning och innovation inom inlärning; HELIOS’ resultat bevisade att, förutom de terminologiska trenderna och propagandan, är den ”ideala platsen” för nytt e-Learning inte där konsoliderad kunskap bör spridas utan hellre där den nya kunskapen utvecklas, där innovationsmålen bör delas med sig och uppnås på ett deltagande vis.

Det finns också ett övervägande om hur HELIOS förutser e-Learning år 2010, och speciellt på de olika förändringsstegen i olika e-Learning-områden. Normalt är den studerade farten högre i informella utbildningsmiljöer, fortfarande ganska hög i den kollektiva miljön och ganska låg i institutionernas utbildning och träning.

Som en generell slutsats är HELIOS’ observatoriums resultat att den nya platsen för e-Learning som en katalysator för innovation och en förstärkare av informella inlärningsprocesser behöver ett helt nytt politiskt närmande i vilket utformarna av utbildningspolitiken inte är de enda, och kanske inte även de främsta aktörerna. Inlärning bör främjas när och där det händer: lokala och regionala utformare av politiken är på en bra position för att implementera meningsfulla politiker enligt dessa begrepp.